Europas skuldkris har drabbat Grekland värst, men fler står på tur. 2010 nådde Grekland en statsskuld på drygt 140 procent av BNP. Detta har lett till att långivare ständigt höjer sina utlåningsräntor för att våga låna ut. Grekland har tvingats ta nya lån för att kunna betala de stigande räntorna på de gamla lånen. Samtidigt står den grekiska regeringen handfallen inför ett ekonomiskt system som gett marknaden större makt än människor i demokratier. Dagens system har inneburit att ”minskningen” av de offentliga utgifterna som gjorts i Grekland den senaste tiden är i samma storleksordning som de ökande ränteutgifterna efter att ratingföretagen nedgraderat greklands betalningsförmåga.

Sommarens demonstrationer vid Syntagmatorget i Aten handlade framförallt om detta. Trots att Grekland skurit en tredjedel av sin välfärd, höjt moms och sänkt lönerna med uppemot tjugo procent så uppgår summan till att endast kunna betala de ökande ränteutgifterna. Samtidigt fortsätter den grekiska överklassen att nolltaxera.

Långivarna, i detta fall Euroländerna, beskrivs som generösa när ”räddar” grekerna från kollaps. Frågan är om Euroländerna istället bidrar till att kollapsen blir större och mer smärtsam. Metoderna för krishanteringen känns igen från SMS- låneföretag. Euroländerna är i detta fall inte bättre än ett SMS- låneföretag som bidrar till att människor som befinner sig i kris hamnar i en ännu större kris. Varför? Jo, för att företagen fortsätter låna ut till en oskäligt hög ränta. Skillnaden när det handlar om privatpersoner är att då ses SMS låneföretagen som de onda medans när det handlar om stater så beskrivs de som generösa.

Men hur går debatten när SMS låneföretaget är en ekonomisk zon och privatpersonen ett land i syd Europa?

På svenska dagbladets debattsida lördagen den 3:e september skriver liberalen Adam Cwejman att Grekland bör ”få” lämna Euron. Jag skulle inte ens vilja tänka tanken hur den argumentationen skulle sett ut om det handlade om en enskild person i skuldkris som diskuterade med sina vänner eller familj.

Flera ledarsidor har länge pläderat att grekerna levt över sina tillgångar med lyxpensionärer och en omotiverat bred välfärd som nu måste stryka på foten. Sanningen är att grekernas pensionärer får ut i snitt 300 euro i månaden samt att grekiska skolor har svårt att öppna när en tredjedel av lärarkåren förlorat sina jobb.

Lösningen för ett land i Greklands situation är varken uteslutning från Eurozonen eller fortsatt slakt av den grekiska välfärden. Istället bör initiativen snarare handla om rimligare utlåningsräntor till Grekland, få den välbärgade överklassen att sluta nolltaxera och stötta ett land i kris.

Ungdomarna på Utöya åkte på sommarläger för att förändra världen. För att bryta normer och fördomar som begränsar människor liv. Deras dröm var ett samhälle där människor har rätt att vara som de är. Nu är det upp till vår och nästa generation av unga socialdemokrater att förvalta och förverkliga den drömmen.

Mångfaldssamhället är långt ifrån självklart i dag. Det vet alla som någon gång kallats blatte, bög eller hora. Utan många människors envisa kamp hade aldrig jag vågat ta plats i politiken. Vårt mål måste alltid vara att alla ska rymmas i Sveriges viktigaste rörelse. SSU ska alltid ta ställning för att alla som tittar ner i stället för att sträcka på sig. SSU måste se till att ingen tvingas stå ensam när det blåser.

Politik är passion, inte något grått och tråkigt. SSU:s uppgift är att skapa en plats för unga människor att lära om politik och känna att de faktiskt kan påverka. Politik ska inte vara svårt, komplicerat eller exkluderande. SSU i sina bästa stunder ska knyta samman visioner med verklighet, radikalism med reformer och drömmar med dagspolitik. För vad är ett ungdomsförbund utan makt att påverka samhället omkring oss?

Genom att väcka engagemang hos fler kan vi återigen bli den viktigaste politiska kraften för unga människor. En naturlig plats för engagemang och förändring. Det förpliktigar. Vi måste våga fortsätta vara rasismens värsta fiende. Vi måste radikalt stå upp för internationell rättvisa i en revolutionär tid. Vi måste kämpa för att tjejer får ut hela sin lön och att jämställdhet inte bara blir en fluffig floskel. Och vi måste visa att det finns ett alternativ till borgerlighetens enögda cynism.

Jag är stolt över den valkampanj jag genomfört under våren. I de flesta distrikt har jag känt mig välkommen och fått möjlighet att säga vad jag tror på och vad jag hoppas att SSU ska bli. Vi var med och byggde grunden för något viktigt: en ny modell för påverkan, där varje medlem får större makt över SSU. Det är nämligen längst ned i organisationen som makten ska vara som störst. Slutna förhandlingar och bud under bordet över medlemmarnas huvuden är ovärdigt ett socialdemokratiskt ungdomsförbund.

Jag tror på en öppen process där medlemmarna står i centrum. Jag har själv varit en del av en kultur som snarare handlat om kohandling än öppenhet. För SSU i framtiden är den öppna vägen den rätta vägen. Alla som trott på den och tagit ansvar för att bjuda in till utfrågningar och debatter ska känna stolthet. Fortsätt på den linjen, våga riva trötta strukturer och finn kraften att modernisera beslutskanaler. Vill vi förändra samhället måste vi börja med oss själva.

Jag är övertygad om att Gabriel och Ellinor blir en bra ledning för SSU. De har mitt fulla och genuina stöd i arbetet för att göra SSU större, bättre och mer progressivt. För det behövs.

Tack för allt stöd- vi ses på kongressen!

Som kandidat till ny ordförande har jag hela tiden haft förhoppningen att besöka samtliga distrikt för att vara en kandidat för hela SSU.

Det är viktigt att SSU bejakar den öppna och demokratiska processen som inte alltid varit tradition inom arbetarerörelsen. Därför är jag glad över att ha besökt distrikten Västerbotten, Gävleborg, Dalarna, Uppland, Lenet, Stan, Sörmland, Örebro, Södra Älvsborg, Jönköping, Kronoberg, Skåne, Halland och Blekinge.

Med mindre än tre veckor kvar tills kongressen öppnar vill jag mer än gärna besöka övriga distrikt. För mig finns det tid och möjligheter! Kontakta mig på faraj@ssu.se så kommer jag!

Mansliga rattigheter kraver manskliga manniskor. Det gar inte att skylla eller gomma sig bakom system eller regler. Manniskan far inte bli svagare an det omanskliga. Nar jag sitter I Aten for 12e dagen beredd att tillsammans med manskliga manniskor arbeta for manskliga rattigheter men stoppas av o???manniskor tar jag pa mig den amerikanske judens keps med budskapet Stay Human, dricker vatten och tanker pa manskliga rattigheter.

Jag tanker pa dig Huda som forlorade din familj pa stranden I Gaza. Jag skams att du inte fatt uppleva nagra manskliga rattigeter. Jag skams att o???manniskor inte orkat Stay Human och beslutat berova dina rattigheter.

Jag tanker pa dig dr Hussam. Som hela ditt liv langtat efter dina rattigeheter. Som orkat behalla din mansklighet trots att andra beskriver dig som nagot annat.

Jag tanker pa Netanyahu som inte orkat folja kepsens budskap. Varfor inte?

Idag lyssnade jag pa den grekiska premiarministern Giorgos Papandreou nar han talade infor socialistinternationalen. Sjalvklart talade han om den kris som just nu Grekland genomgar. Men han tog aven upp det han kallade for den arabiska varen. Han gav stod till demokrati, manskliga rattigheter, yttrandefrihet och utveckling I Mellanostern.

Tva timmar senare attackerar grekiska kommandosoldater den amerikanska baten i Freedom Flotilla 2 och hamnmyndigheten ger order att alla batar som amnar att segla mot Gaza inte far lamna hamnen.
Nar jag pa formiddagen lyssnade pa Giorgos Papandreou sa borjade jag nastan lita pa hans ord. Nu inser jag att hans fega och ovardiga samarbete med israel for att stoppa Freedom Flotilla 2 star hogre an de fina orden om manskliga rattigheter.

Den israeliska blockaden har expoterats till hamnarna I grekland. Grekland visar att de aktivt bidrar till blockaden av Gaza. Vilka fler europeiska lander ar redo att oppet visa att ord om manskliga rattigheter I Mellanostern endast ar ord?

Min respekt for greklands regering sjonk drastiskt idag. Till Giorgos Papandreou vill jag saga- sluta prata om manskliga rattigheter samtidigt som du aktivt arbetar emot dem. Usch… Du bidrar just nu aktivt till blockaden av Gaza. Det ar ovardigt Grekland.

Ps. ledsen for ev felstavningar

Eftersom vi har blivit utsatta för sabotage och en extrem byråkrati så är vi fortfarande kvar i Aten och lyckades därmed prickade in Socialistinternationalens möte här. Jag hade därför äran att träffa partisekreterare Carin Jämtin som ingår i den socialdemokratiska delegationen. Vi diskuterade situationen i Gaza och förberedelserna inför seglatsen.

Nu handlar det om att sätta politiskt tryck på de som hindrar oss att åka och därför är Socialistinternationalen ett utmärkt forum!

Nar jag sen laser hur personer som Siwert Oholm eller Fredrik Malm i hemlandet valjer att fortsatta arbeta for blockaden I Gaza blir jag ledsen. Men endast nagon sekund. For sen ser jag barnlakaren Henry, forfafttaren Maria Pia, poeten Johannes och hamnarbetaren Erik som med sitt liv, tid och leende symboliserar nagot annat. Dessa manniskors engagemang ar definitionen pa praktisk solidaritet manniska till manniska.

Den byrakratin, sabotage och propaganda som riktats mot Ship to Gaza har forsenat oss en vecka. For oss ar en vecka inga problem. Men for Gaza racker det.

Faraj- med kroppen I Aten men hjartat i Gaza

Idag har jag och den svenska hamnarbetaren Erik foljt demonstrationerna I Aten. Det ar utlyst generalstrejk och tusentals arbetare har samlats pa Syntagmatorget mitt I Aten.

Enligt mina egna vittnesuppgifter vill jag saga foljande
- Greker ar inte lata
- Grekiska pensionarer lever inte I nagon lyx
- Grekiska arbetare har svart att leva pa sin lon ( som minskat ca 20 procent samtidigt som skatter hojts )
- Arbetslosheten I grekland ligger pa ca 16 procent samtidigt som det lever flera miljoner papperslosa I landet.